bomben inuti

Jag vet inte. Något tickar inuti mig. Det gör verkligen det.
Jag vaknar kallsvettig efter konstiga drömmar. Jag tänker inte på det själv förrän M oroligt tittar på mig i en toalettkö och frågar om jag någonsin drömmer om någonting annat än världens undergång. Det gör jag. Igår vaknade jag med ett skratt men mindes inte vad det var jag skrattade åt, somnade om och drömde att jag gick längs en strand i Skåne. Horisonten var täckt av svart rök och det spelade ingen roll vart jag var på väg.
Men jag vet inte. Någon tickar inuti mig. Jag känner det tydligt. I rastlösheten.
Någon följer mig med blicken, jag tittar tillbaka, men det verkar som om vi inte ser varandra.
Så känns det.
Som om om jag inte känner någonting väldigt tydligt väldigt snart så är hoppet ute.

Tick tack tick tack




han brukade alltså sitta på bänken vid busshållplatsen
den precis innan konsum, efter biblioteket
och när man tittade närmare var det alltid som om han flimrade till
som om det var ett glapp någonstans
och man kunde se hans pixlar

en del sa att han kommit från någon annan stans
en morgon när det var så kallt att fönsterrutorna skakade
när man andades på dem
att det hade varit knäpptyst den morgonen
att fåglarna suttit stilla på telefonledningarna
att mjölken varit slut i affären den eftermiddagen och tre dagar framåt
men att det nog inte alls hade med saken att göra

de sa att han alltid varit vithårig
att han kanske varit med i kriget, eller kärleken,
eller någonting annat som kan göra en gammal för tidigt
att han kanske jobbat på fabriken innan den las ner
att han kanske hade fru och barn någonstans, eller var på flykt från något fruktansvärt
att du skulle låta honom vara, låta honom sitta, låta honom vänta där på busshållplatsen

andra sa att han aldrig pratat med någon
att han bar sitt hjärta utanpå som om han försökte hitta någon annan som kunde bära det
och att det var därför han satt vid busshållplatsen
dag ut och dag in
och väntade på att bussen skulle komma

och att det inte skulle hjälpa att berätta för honom
att konsum slagit igen, biblioteket var nerlagt
att kriget var över och
att sista bussen redan gått