Om jag hade orkat hade jag berättat om tunga arbetsdagar, tröttheten efter dom. Jag hade skrivit något om att skrivarlinjen på distans nu dragit igång, hur allting gick från tidiga augustis tystnad i lägenheten i Tumba till kökslarmet, smattret från tangentbordet, mailen i inboxen, tre missade samtal, "Du glömmer väl inte mötet på tordag?" och en ovilja att tacka nej till saker när man plötsligt får en chans att göra sig själv synlig efter alla "Vadå kallskänka? Men vad ska du plugga till sen?"
Under hösten kommer jag skriva krönikor på ledarsidan i Örnsköldsviks Allehanda och i Arbetarbladet. Ni kan se lite av mig i föreställningen om Palme på Uppsala Stadsteater och jag har en egen föreställning på samma teater den 20 oktober.
Och jobbet och skolan och diktuppdragen.
Jag trivs alla dagar utom de som är en kitchen nightmare. De är tyvärr ganska många just nu.
Men mest av allt(och jag vågar knappt säga det i rädsla för att misslyckas);
manuset till diktsamlingen är efter kontakt med chefsredaktören skickat till ett första förlag.
måndag 31 augusti 2009
Om det inte vore för tröttheten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar