16 ton

jag sitter på vagnen till det som var mitt jobb
det ska vara personalfest och jag får
tvinga mig själv att gå av vagnen på rätt hållplats
för att jag har bestämt mig för att inte låta idioterna ta den här kvällen ifrån mig
arbetskamraterna möter mig med kramar och leenden
men när vi går genom köket känner jag bara obehaget växa
och jag tvingar mig själv att inte spotta chefen i ansiktet
vet egentligen inte varför
det logiska vore att göra det

men protesten i att inte hälsa
för han är faktiskt en av de minsta människorna jag någonsin träffat
och det är inte okey

j säger som det är;
"jag har blivit tillsagd att inte ta in dig, ens när det är kris
de hävdar att du inte var så "smidig" de sista dagarna"

är det något som jag varit alldeles för mycket
så är det smidig

"hade vi fått bestämma så hade du jobbat heltid nu"

och att det faktiskt är det som betyder nått;
att mina arbetskamrater vill ha mig där

men ja
jag är fruktansvärt arbetslös och
snart lämnar jag det här landet
hoppas jag
tror jag