Kungsportsavenyn 39

2.

vi sitter i lunchrummet i källaren och försöker få i oss lite mat
du svär åt att det mer är ett rum för förvaring av muffinsformar och ölfat, berättar om stängningen igår; för få sovna timmar mellan ett stängnings- och ett öppningspass, om planerna som ska ta dig härifrån, och om människorna som håller dig kvar

jag vill egentligen inte, men frågar dig ändå hur det gick med ansökningarna till skolorna förra våren, och förbannar mig själv i samma sekund som jag ser tröttheten komma över dig, försöker säga något uppmuntrande, flytta skulden till där den hör hemma

“fan att vi ska behöva sitta och äta i den här skiten”

men ja, det är som det är
vi orkar inte engagera oss
de flesta ser ändå inte någon framtid här och när vi väl insett att vi nog blir kvar ett tag så har vi redan anpassat oss och på något vis vant oss vid att bli trampade på

du reser dig med tom blick och balanserar ut med brickan förbi lådor och drickabackar
öppnar dörren och försvinner tillbaka ut i dånet av kaffekoppar mot kaffekoppar, stressen i för många ogjorda arbetsuppgifter
jag sitter kvar ett tag, försöker få de sista minuterna att gå långsammare, lyssnar på råttorna som springer i förrådet brevid och tänker på någon som gör mig varm
dörren mot trappan rycks upp, någon skriker
“jenny! du måste komma upp nu, det är kö upp till götaplatsen och josmaskinen har pajat!”

hej igen verkligheten!