Vi är här nu

det är så lätt för er att tro
att allting är bra
att allting rullar på
att lönen är rimlig och tempot schysst
att alla har det som er

för vi åker inte på samma buss
för ni åker inte buss

så lätt för er att tro att det rullar på nu, när ni planerar för nästa utlandssemester och en större bostadsrätt, medan vi tar en dag i taget, för att vi inte vet hur pengarna ska räcka till i övermorgon, hur orken ska räcka

så lätt för er att tro
att livet är enkelt och lätt
för ni har inte stått i kön i affären nere på torget och hört kassörskan fråga om det verkligen finns pengar på kortet, inte sett paniken växa i ögonen på mannen framför i förnedringen i att plocka bort vara efter vara, “kanske att ungarna kan dricka mjölk i skolan ändå”

så lätt för er att tro
att vi lever på 2000-talet
att det inte finns några orättvisor att tala om längre
att man får vad man förtjänar
för ni har inte jobbat ett nattskift på bandet på torslanda, läst direktiven om minskad rotation
och känt konsekvenserna i den isande smärtan bakom skulderbladen

och jag förstår att det kan vara lätt för er att tro
att seklet fick en fantastisk början
att aktierna ger god utdelning och
att livet är rättvist
för ni har inte surrat kätting i göteborgs hamn en vinterdag 2008 i tjugo sekundmeter med regnet piskandes i ansiktet
inte stått i kassan på ett café på Avenyn i mellandagarna och serverat hundratals gäster varje
halvtimme bara för att få höra “fan vad det går långsamt, kan ni inte skynda på lite!”
för det är sånt du säger själv

och jag antar att det är lätt för er att tro
att ni sitter säkert
att inget mullrar underifrån
att det var hit vi skulle

för ni har inte stått bredvid mig i köket och hört min arbetskamrat skrika att hon hatar alla jävla överklasskärringar, inte gått på ert första fackmöte och kännt styrkan av att stå tillsammans

ni hör oss kanske inte än
ni kanske inte ser oss
men vi är här
och vi förbereder oss på att ta över