Syskonskaran

min storasyster ringer och säger att hon har fått sin första fasta anställning efter år på vikariat, att hon har svårt att hantera glada överraskningar, att hon inte litar på den lokala fackmannen utan ringer mig istället
det är bra
för jag gillar att prata om facket
och jag gillar definitivt att prata med min syster

dessutom bultar något hårt inuti mig, för för ett par minuter sen bokade jag min biljett till Kanada,
öppen hemresa så att jag kan stanna hur länge jag vill
eller packa min väska och åka hem igen

jag måste göra det klart redan nu; jag tror inte på det där med att bevisa saker, te x som att man klarar sig själv på andra sidan jorden
ingen klarar sig själv, definitivt inte jag, därför är det tur att min bror är där så att vi kan gå och se Justin Nozuka den 19e

men om allt går åt helvete och jag kommer på att allt var en mycket dålig idé, så kommer jag hem igen
ingen prestige

fast jag tror inte det blir så
för min storasyster säger att hon är orolig att jag inte kommer komma hem igen
att hon är glad för min skull, men att jag måste se upp så jag inte råkar bli våldsamt förälskad i någon pilot från södra vancouver, att det är sånt som jag blir, ibland

jag säger till henne att jag inte alls är inne på den linjen
att det redan krävts en hel del smärtsamma farväl
att jag är tillbaka i bergsjön till sommaren
och att hon gärna får komma på besök då
men först;

Blame it on Canada!