Kungsportsavenyn 39

6.
sommaren är en dimridå i diskrummet
slår emot oss när vi pressar ryggen mot svängdörren och balanserar in kilo av disk

“vafan!”

bänkarna och diskvagnarna är överfulla och jag blir tvungen att försöka stapla dåligt packad disk på höjden
tyngden bränner bakom vänster skulderblad och jag får för åttonde gången idag lust att bara kasta allt i väggen och sätta mig ner på golvet, ge upp
ögonen svider
b slänger upp dörren och lägger för en millisekund handen på min axel

“kom igen jenny, bara ett par timmar kvar nu. vi kan ta en öl sen, tror vi slutar samtidigt idag”

jag struntar i ropen från kassalinjen, kaoset i serveringen och räkmackorna som håller på att ta slut
börjar sortera kopparna, glasen och tallrikarna medan b står bredvid och tar sig an den överfulla bestickbacken
vi pratar inte med varandra, men vet exakt varandras nästa rörelse
ett snett leende och “jag måste ner igen, glöm inte ölen sen”

svängdörren ut i caféet och luftfuktigheten sitter kvar i mina kläder, rinner längs min ryggrad
ett djupt andetag och tre steg, tillbaka ner i kassalinjen