When the mourning comes

det är årets första dygn och förra året sitter kvar i min kropp som en tung bakfylla,
för många osovna timmar, stökiga lägenheter
någon som inte är jag säger att det kunde börjat värre och jag tror honom och försöker minnas tidigare års första smärtsamma ögonblick, men hittar ingen skillnad
allt är som vanligt, alla ouppfyllda löften bär vi med oss in i det nya året och jag kommer plötsligt på att det kanske är därför jag sa till en helt ny bekantskap ett dygn tidigare att jag inte hade några löften för det nya året; jag vet att jag inte kunnat uppfylla de gamla

jag går på en fest jag varit på flera gånger tidigare
där det enda som lossnar är ett leende när en av mina vänner sätter hela databasen på random och hennes pojkvän plötsligt stirrar på dataskärmen och ifrågasätter det faktum att hon spelar upp grovporr för sina nyårsgäster
det måste räknas för nått
och det är svårt att säg ifall man är en rolig gäst på en tråkig fest
eller om det kanske är så att man är en tråkig gäst på en rolig fest
man gör sitt bästa och försöker fuldansa till rage against the machine någon gång efter tolvslaget, för att väcka den festen, men ger upp och liftar hem med en av göteborgs finaste blivande mammor
och det måste ju också räknas för nått

och ett mail som gör mig glad ett par timmar in på det nya året
och lätträknade sms
men jag räknar allt det där, och det räknas

Memo to my self nyårsafton 2008;
1. Halka inte i backen ner till vagnen och försöka rädda dig själv genom att ta emot dig med flaskorna i systemkassen som du bär i din vänstra hand.
2. Åk överhuvudtaget inte spårvagn på nyårsafton. Undvik att se mänsklighetens förfall inför 2009.