Kungsportsavenyn 39

7.
sitter i baren tio timmar senare och ölen utnyttjar utmattningen,
gör tröttheten trög och lätt på samma gång
b berättar skrönorna från hur det var här innan vi började
hur platschefen brukade ringa sina vänner och ha förfest och fribar efter varje stängningspass hon tvingades ta
sen dess har personalen bytts ut otaliga gånger så vi har ingen som direkt kan bekräfta uppgifterna men konstaterar att det låter rimligt och i linje med hennes professionalitet
samtidigt vet vi att inga löneförmåner kommer av sig själv och frågar varandra med ett snett leende vad vi skulle kunna skaffa oss för förmåner själva
inser efter en del diskuterande att caféet inte har någonting som vi skulle vilja ha

“ja, det skulle väl vara högre lön och att få schemat lite tidigare än kvällen innan det börjar gälla, men vafan, man ska ju inte ställa för höga krav”
“nejfan, det kan ju inte vara lätt att vara chef; pengar som ska räknas, beställningar som ska glömmas, fikor som ska fikas, rökpauser som ska tas, det är ett hårt jobb det där”

skratta eller gråta?
jo, in i dimman med ett halvt skratt,
blandat med en avslagen personalöl och
en flyktig tanke på att man fan måste ta tag i skiten snart