Officiellt tog kriget slut 1 maj samma år men ja, dödandet har man ju fortsatt med så riktigt klara kan man nog inte säga att dom är. I år går Irakkriget alltså in på sitt femte år.
Fram till den 20 mars kommer jag publicera lite dikter som jag skrev i samband med krigsutbrottet och lite nyare grejer på samma tema.
Tillsammans med iakttagelserna från caféet blir det här min andra följetång.
Denna dikten skrev jag under ett av de många möten med det fredsnätverk som startades upp i min hemstad. Ett av tiotusentals nätverk som bildades över hela världen. Bilden är från de stora demonstrationerna den 15 februari samma år.
Dikten har även publicerats i antologin "
Poeter mot krig".Krigsvåren 2003
vi rör oss allt närmare nu
bort ifrån varandra
på måndagarna träffas vi i offentliga rum och sprider uppgivenhet
hoppas kanske men vågar inte tro
tisdagarna som zombies förbi grönsaksdisken
cocktailtomater från ockuperad mark
blodiga konserver från krigszoner
vi väljer att inte delta men
kan inte bojkotta bort världen vi lever i
onsdagarna med tv-flimmer och klusterbomber
greppar vi inte omfånget borde vi inte
en halv miljon spädbarn sätter ingen dagordning
smarta bomber plötsligt ganska korkade
faller in bland födande mödrar
de här barnen fick aldrig komma till världen
torsdagarna kommer med hastigt upptejpade protester,
nya fredsrörelsen och meningsutbyten som spränger en i bitar:
någon har satt en prislapp på rättvisan och priset är stigande –
vems syster betalar vi med i morgon
inte min
fredagarna med solsken i parken
krigsvåren föder motstånd i två riktningar
sandstormarna är vårt sista hopp
lördag och någon har satt vapen i guds händer,
ber oss gå med i hans heliga korståg
men andra sorters tåg längs stadens gator avväpnar vår tvekan
kullerstenarna vibrerar, trycker hårt min systers hand
de säger att bergen börjat röra på sig
att priserna sjunker och att någon,
någon på andra sidan jorden har vägrat att betala
Inlägg
5 kommentarer:
var köper man dina alster?
Du skriver så fint om allvarliga och svåra saker, jag är full av beundran. Lägg aldrig ner pennan...
Vilka minnen du väckte till liv nu Jenny. Fredsdemonstrationerna i Kristianstad är något av det jag minns tydligast när jag ser tillbaka på mitt liv de senaste åren. Jag minns även denna dikten så tydligt - det är en av mina absoluta favoriter.
En eloge till dig för att du är den du är, har följt din blogg ett tag får jag erkänna. Och som någon sa - lägg aldrig ner pennan.
Kram från Elin
åh! Elin! det var längesen. Den 15den februari 2003 var otrolig. Vi är faktiskt smått historiska som var med och organiserade de stora demonstrationerna den dagen.
Och tack, allihopa. Era kommentarer lyfter min dag!
"Poeter mot krig" går fortfarande att köpa i välsorterade bokaffärer. T ex så fanns den på en del av Wettergrens affärer innan jul vet jag. Vill man ha min diktsamling får man vänta, dels för att ingen visat intresse för att ge ut den och dels för att jag är för lat för att sammanställa den : )
lägg bara ner pennan om du vill
bara du vet vad som är rätt eller fel
till en klok från en annan
och huuuu
dina ord får det att göra ont i maggropen
även jag minns
en korridor på C4 och tv:n stod på
nyheter och tystnaden när invasionen var ett faktum
det var sannerligen uppgivenhet
hoppet finns hos dem som trots mörkret, sorgen, smärtan fortätter att kämpa, som inte vill ge sig, som håller hårt om tron på en bättre värld
som du
låt oss aldrig sluta hoppas
/Vera
Skicka en kommentar